Fauvism är ett samlingsnamn för en dåtida konströrelse ledd av en grupp konstnärer mellan årtalen 1905 till 1910. Bland dessa Henri Matisse och André Derain. De första verken målades under en sommar då Derain och Matisse arbetade tillsammans i Collioure i södra Frankrike. Konstverken var målade i djärva, icke-naturalistiska färger som i flera fall var applicerade direkt från tuben.

 

Målningen Nature Morte á la Statuelle av Henri Matisse. 

 

Fauvism och färgskalan 

Fauvisterna var intresserade av de vetenskapliga färgteorier som utvecklades under 1800-talet – och framförallt av komplementfärgerna. Komplementfärger är två färger som är placerade mittemot varandra i färgcirkeln och när de kombineras i en målning ser de ljusare, men också starkare ut. Konstnärerna använde rena färger applicerade i tjocka lager på duken.

 

Mer om komplementfärger och färgcirkeln kan du läsa i vår artikel om färgkombinationer. Glöm heller inte att läsa mer om konströrelserna expressionism och impressionism. 

 

Vad inspirerade fauvismen? 

Fauvism kan ses som en förlängning av Vincent Van Goghs postimpressionism i kombination med nyimpressionismen av Georges Seurat. Det var denna kombination som fick Matisse och hans konstnärskollegor att förkasta det klassiska tredimensionella utrymmet och istället använda platta områden och färgfläckar för skapa en ny konstnärlig yta. Man skulle även kunna se fauvism som en form av expressionism eftersom man använde sig av lysande färger och impulsiva penseldrag.

 

Ledaren för gruppen med fauvistiska konstnärer var Henri Matisse. Det var han som började förkasta traditionella återgivningar av det tredimensionella rummet. Han skapade istället ett nytt bildrum, inspirerat av den nya färgsättningen som nämns ovan. År 1905 ställde han ut sitt berömda konstverk Kvinnan med hatten i vilket snabba penseldrag i blått, grönt och rött bildar ett energiskt, uttrycksfullt porträtt av en kvinna. 

Andra stora fauvister 

Vi nämner ovan att André Derain var ytterligare en stor fauvist. Han studerade tillsammans med Matisse mellan åren 1898 och 1899 och hans målningar inkluderar alla landskapets färger som han applicerade med korta kraftfulla penseldrag. Ytterligare ett välkänt namn är  Maurice de Vlaminck, som var Derains vän. Alla delade de Matisses intresse för färgens uttrycksfulla förmåga, och de ställde ut tillsammans första gången år 1905. 

 

Tre unga målare från Le Havre i Frankrike influerades också av Matisses livfulla verk. Bland dem Othon Friesz som fann den modiga konstformen mycket inspirerande jämfört med den impressionism han tidigare utövat. Raoul Dufy utvecklade en mer seriös version av stilen och George Braque skapade en bestämd känsla av rytm och struktur av små färgklickar. Albert Marquet var Matisses studiekamrat och Kees van Dongen tillämpade stilen på det fashionabla parisiska samhället. 

 

Du vet väl att du kan köpa posters med verk skapade av kända fauvistiska konstnärer hos Posterton. Bland dessa Henri Matisse. Se hela utbudet med högkvalitativa posters från Posterton här

Från fauvism till kubism 

För de flesta av ovan nämnda konstnärer var fauvismen ett övergångsstadium till för lärande och utveckling. År 1908 växte ett nyvunnet intresse för Paul Cézanne vision av naturens ordning och struktur fram. Något som ledde till att många förkastade fauvismens turbulenta emotionalism till förmån för kubismens logik. Matisse lyckades under detta skifte skapa en sofistikerad balans mellan sina egna känslor och världen han målade. 

Vad hände sen?

Nu hade de flesta av de främsta konstnärerna övergett fauvismens uttrycksfulla emotionalism och istället börjat intressera sig för den postimpressionistiska konstnären Paul Cézanne. Hans analytiska förhållningssätt till att måla landskap, människor och föremål inspirerade många konstnärer att vända sig till ordning och struktur. 

 

Den tidigare fauvistiska konstnären George Braque fortsatte att utveckla kubism tillsammans med Pablo Picasso, medan André Derain, antog en mer konventionell nyklassisk stil. Henri Matisse fortsatte däremot använda de distinkta fauvistiska särdragen av ljusa känslomässiga färger, enkla former och målerisk markering under hela sin karriär.